jag är ensam hemma. det händer inte ofta, kan jag säga. när jag inte är ensam brukar jag tänka på alla saker jag skulle göra OM jag var ensam, typ epilera benen t.ex., men sen när jag väl är ensam, jo då kommer apatin väldigt lägligt. så då sitter jag i soffan, med datorn i famnen och ströläser bloggar eller porrsurfar mat. hur tänkte jag nu? om det är något jag är sämst på så är det att ta tillvara på min fritid och göra något vettigt av den. är jag ensam hemma gör jag inte ett skit, jag lagar inte mat, diskar inte, jag gör öht inget ansträngande utan beter mig nästan som att jag väntar på att niklas ska komma tillbaka och DÅ sätter jag igång med det jag skulle göra. jag och emma brun pratade om det fenomenet för ett par veckor sedan, att man alltid städar när någon kommer och hälsar på. alltså inte bara före man får besök utan under tiden. det gör jag fan väldigt ofta, städar och plockar när någon är hos mig. är det för att jag då ser min lya med andras ögon och tar tillfället i akt att göra något åt det då? det är väl det som menas med hemmablind, man ser fan ingenting hemma.